En gång var jag vän med en kille. Det var nog den senaste killen som jag blev vän med, jag har kanske en del bekanta men jag tror inte jag blivit VÄN med en kille sen eeh... 2003? Hur som helst så var vi pop friends och gjorde allt som pop friends gör, vi skrev ett fanzine, vi skrev en vansinnigt dålig men ganska gullig sång om Soulseek, vi blev obscent fulla på smuggelsprit... Ja, hela paketet. Men om historien lär oss något är det att allt vackert måste ruttna och bli något hemskt. En vacker dag blev jag vän med hans flickvän. Jag vet inte om det har någonting med saken att göra, men när de snart gjorde slut började saker gå fel. Det visade sig att vara vän med två personer som gjort slut INTE är något jag är bra på. Det blev konflikter och eftersom jag inte klarar konflikter slutade det med att jag isolerade mig. Att isolera mig, DET klarar jag bra!
I slutändan förlorade jag kontakten med andra och blev hatad av den andra. Det är en tragisk historia, och den har förmodligen en sensmoral som jag inte kommer lära mig, så en dag upprepar jag mitt misstag. Sån är jag!
Det här har ingenting med att vara en fanmale att göra. Jag tar igen det när jag gör en topplista på karaktärerna i Sydney White. Yes, det gör jag.
